Svårare än jag trott

Ovana och tidsbrist. Det är faktorer som gjort att jag inte uppdaterat bloggen på lång tid igen. Jag trodde att jag skulle gilla att skriva av mig och känna mig peppad igen. Jag trodde att jag skulle blogga i princip varje dag. Jag trodde att det bara var till att starta upp bloggen igen och sen skulle allt gå som en dans. Så lätt är det inte...

Det är inte det att motivationen saknas. Det är inte det att jag inte tränar (om det än var två veckor innan jag tränade innan dagens pass p.g.a. sjukdom och resa). Det är "bara" det att jag är så ovan att skriva på bloggen så jag tar mig helt enkelt inte tid. Det är med andra ord inte riktigt min grej längre.

Jag gjorde ett försök men det gick inte. Nu fortsätter jag i tystnad och tillsammans med en kompis har jag ingått en pakt om att inte äta godis förrän midsommar. Vi kör på det och hoppas på det bästa! Hej!

Vilja

Att komma igång är en sak. Att komma igång igen en annan. Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att börja blogga igen som det faktiskt är.

En vecka har förflutit sedan jag bestämde mig för att verkligen köra på riktigt igen. Ja, inte för att jag helt och hållet tappat allt under den senaste tiden, snarare att jag tappat glöden. Veckan har i stort inte sett annorlunda ut sen den veckan innan, men mentalt har jag faktiskt redan kommit framåt. Jag inser att jag vill, jag inser att jag har styrka och jag inser att jag har ett mål. Mitt mål är att på min examen den trettonde juni kunna känna mig glad, stolt och snygg! Det är mål som heter duga!

Veckan som passerat har innehållit enbart två träningspass på gymmet och inte mycket nyttigare mat än innan. I princip har jag skött mig en av sju dagar. Men som sagt, små små steg och sen är jag på g. Var det en riktigt bra dag förra veckan blir det två denna istället.

Shoppinglust
Under helgen var jag ute och gick på stan med min snygga kompis. Vi hade tänkt hitta något kul att ha på sig på kvällen då vi skulle ut och dansa (ja, detta hör inte till vanligheten för mig numera). När vi gick runt i affärerna kände jag att lusten att shoppa helt är försvunnen. Inte nog med att jag inte vet vad jag skulle vilja ha, jag har ingen lust att egentligen prova något heller när jag inte känner mig så snygg. Ett vanligt dilemma som varje tjej säkert varit med om någon gång. Såhär i efterhand känns det rätt bra ändå, lusten börja sakta men säkert kypa på mig och jag längtar tills jag har möjlighet att gå och och leta upp precis sånadär byxor jag har i huvudet nu. Det går framåt med andra ord!

Minus
Gjorde en lite kostig upptäckt i går då jag vägde mig. Sedan måndag/tisdag förra veckan hade jag gått ner 1,3kg. Det är nu jag inser att vatten väger en hel del. För jag har inte gjort något för att kunna gå ner. För inte kan min tanke och önskan vara så stark att den faktiskt norpar åt sig några kilon. Nej, får se vad vågen säger nästa vecka istället. Kanske kan jag förvirra bort de där 1,3 kilonen så de inte hittar mig igen.

Skola snart... bara 88 dagar till examen. Tjo!

Ett steg i taget...

Starta med rivstart och köra in i stenmuren på andra sidan gatan... ja, ungefär så har det gått tidigare. Denna gången ska det bli en annan resa.

Att sätta höga mål redan från start är något jag testat flera gånger. Det har delvis lyckats men för det mesta slutar det med en stor krasch och varje gång har jag märkt att det gett mig lite skador. Kanske inte ytligt men att ständigt misslyckas tär på en mentalt.

För att inte gå in i väggen på en gång har jag bestämt mig för att ta det lugnt. Ett steg i taget så riskerar jag inte att flyga in i muren direkt. Jag vill ta mig framåt, ta mig uppför backen och nå mitt mål. Men jag vill inte känna att stress och press bidrar till att jag inte hinner med.

Varje steg i rätt riktning är bra, även om det blir två steg framåt och ett steg bakåt. Tillslut kommer jag att jag nå fram. Gårdagens matintag var ett steg bakåt (kaffe och läraryrket går väl hand i hand, synd bara att det skall bjudas på så goda bullar också), men träningen på kvällen ett steg framåt. Idag blir istället maten bättre och istället för bulle/kaka gjorde jag en stor och härlig fruktsallad till eftermiddagskaffet. Ett steg framåt och en god ersättning.

En helg med studier väntar. En helg utan min älskling och en helg där jag redan nu vet att jag riskerar att ersätta min längtan efter kärleken med mat. Men att våga säga nej, våga hitta ersättningar och istället träna är vad jag ska göra för att lyckas dra åt handbromsen så jag inte bara rulla ner för backen.

Here I come!

Förändring pågår

FOmställningar i livet ger nya förutsättningar. Nya tankar, nya känslor, nya förutsättningar, allt bidrar till nya mål i livet. För mig börjar allt falla på plats. Allt utan en sak...

Den senaste tiden har det nog hänt saker som förändrat mitt liv mer än vad jag just nu riktigt kan ta till mig nu, och mer är på väg. På kort tid har jag och min kille skaffat oss en bostad tillsammans, om än bara jag bor där på delvis än. Jag har avslutat min svåraste kurs under hela min utbildning och det med ett riktigt bra betyg. Dock funderar jag på om inte läraren slant på tangenterna när han skrev in det i systemet.

Min examen närmar sig med stormsteg, liksom samboskapet på riktigt. Båda sakerna är något jag längtat efter länge och något som både gör mig pirrig och nervös. Från att ha levt ett tryggt vardagsliv där nästintill varje dag är den andra sig lik, är framtiden nu så ovis. Efter den trettonde juni vet jag inte vad som händer. Det enda jag vet är att jag kommer bo i ett underbart vackert hus, ha en fantisk sambo och förhoppningsvis må toppen.

I detta vackra hus ska vi bo. Tredje våning är vår!

Det sistnämnda: må toppen, är nu mitt stora mål. Jag vill må bra, känna mig glad över den jag är och vara nöjd med min kropp. Just nu är jag inte det. Det är därför bloggen startas på nytt. Målet är att den trettonde juni kunna stå på min examen och känna mig tillfreds. Jag vill vara precis där jag önskar att vara... med allt!

Så nu börjar kampen... inte mot kilonen, utan för självkänsla!

Svackan

Jag hade min glansperiod, men någonting hände. Jag levde på topp, men så föll jag. Jag njöt av dagen, men den dag njöt jag lite för mycket...

Senaste året har någonting hänt i mitt liv. Inte bara har jag haft ett underbart år med min pojkvän som resulterat i att vi tillsammans skaffat en lägenhet (som jag dock än så länge bara delvis bor i tills jag studerat klart till sommaren). Inte heller har året inneburit många mysiga stunder med mina underbara vänner (främst med mina härliga mattetjejer som lyst upp min tid). Nej, det senaste året att inneburit mycket stress, plugg och ja... onyttigheter.

Jag hade nästan nått min målvikt (runt 62-63kg) då jag plötsligt började slappna av. Jag började leva ett annat liv, ett liv där jag tillät mig mycket mer... lite för mycket. Jag kan inte skylla på något annat är dålig självdisciplin men visst finns det en del orsaker till varför det blivit som det blivit. Jag levde för träning och god kosthållning, jag levde kanske lite väl mycket ifrån mina vänner.

Raset
Det hela började i våras då jag skrev på min D-uppsats i svenska. Tiden var knapp, humöret vissa stunder på bott och orken var som bortblåst. Energi och glädje hämtades i mina gamla dåliga vanor - frosseri! Genom mat, godis och kakor till kaffet höll jag ögonen öppna och orken uppe. Och inte bara orken, vikten också. Jag började tillåta mig det ena och det andra med motivationen "du har ju varit så duktig".

Sen kom sommaren. Sommar hos föräldrar och vänner. Sommar då man ska njuta. Åter igen, njöt jag för mycket. Jag kände hur träningen blev allt mer bortglömd och fika blev ett ständigt återkommande moment i vardagen. Det var nog då mitt sötsug väcktes till liv på riktigt igen.

Hösten bestod av plugg, plugg, plugg. Jag avslutade den svåraste kursen under hela min studietid och lyckades riktigt bra tillslut. Det efter många många kvällar med tröstgodis. Helt plötsligt blev godis och främst kakor en tröst, en motivationshöjare och något som blev allt mer vanligt och ledde till... ja där jag är nu... 5kg tyngre än där jag slutade senast. Visst träningen går hyffsat och jag träna främst Body Pump.

Se framåt
Nu måste motivationen komma tillbaka och främst sötsuget försvinna! Jag vill må sådär bra som jag en gång gjorde, vill känna mig vacker och komma i mina klänningar jag köpte under min "bra period". Att starta upp bloggen igen går lite emot mig. Den kommer aldrig blir så bra som den en gång varit. Men jag måste ändå göra ett försök. Ett försök till självkänsla.

Långt inlägg men det jag ville ha sagt var: jag hamnade på botten, nu ska jag kravla mig upp igen!

Våga komma tillbaka?

Jag känner att jag borde komma tillbaka till bloggandet. När bloggen var aktiv, eller kanske rättare sagt: när jag var aktiv, gick allt så bra. Men nu, ja nu har jag hamnat i någon form av dålig cirkel. Jag måste bryta cirkeln på något vis. Frågan är bara om jag vågar börja blogga igen?

Smygbesök...

Ja bloggen är nerlagd men jag kan inte låta bli att sakna den lite...
Gillade att skriva här och jag gillade er som läste. Idag finns ni väl inte kvar här, men jag hoppas ni har det bra vart ni än är.

Min status nu är: stadig vikt på ca 67kg, vilket jag hoppas på att få ner ett par kilon till sommaren. Måtten är lite mindre än då jag bloggade här, men självkänslan är på topp! Jag njuter av att träna och jag njuter av dagarna. Jag känner inga krav på mig utan gör vad jag vill.

Ville bara säga hej och fortsätta blogga på min nya hemliga blogg :-)
Kram på er!

Jag lägger ner nu!

Nej detta fungerar inte. Det känns som om jag inte riktigt kan vara ärlig här längre, varken mot mig själv eller mot någon annan. Det håller inte längre.

Jag lägger därför ner bloggen. Möjligvis återkommer jag en gång i framtiden då ni som läser här nu inte längre kommer in och kollar.

Men jag ger inte upp. Nej jag fortsätter. Och jag slutar inte skriva, jag bara gör mig anonym och skriver på en annan blogg. Ni som inte har någon anknytning till mig förrutom att ni läser min blogg och vill fortsätta med det kan ju skicka ett mejl så får ni den nya adressen (jesse_1985 -- homail).

Jag vet inte hur jag nog ska kunna tacka alla som stöttat, peppat och tipsat mig vid flertalet gånger.
TACK TACK TACK!
Ni är guld värda ska ni veta!
Tack igen och tusen kramar!