Ett steg i taget...

Starta med rivstart och köra in i stenmuren på andra sidan gatan... ja, ungefär så har det gått tidigare. Denna gången ska det bli en annan resa.

Att sätta höga mål redan från start är något jag testat flera gånger. Det har delvis lyckats men för det mesta slutar det med en stor krasch och varje gång har jag märkt att det gett mig lite skador. Kanske inte ytligt men att ständigt misslyckas tär på en mentalt.

För att inte gå in i väggen på en gång har jag bestämt mig för att ta det lugnt. Ett steg i taget så riskerar jag inte att flyga in i muren direkt. Jag vill ta mig framåt, ta mig uppför backen och nå mitt mål. Men jag vill inte känna att stress och press bidrar till att jag inte hinner med.

Varje steg i rätt riktning är bra, även om det blir två steg framåt och ett steg bakåt. Tillslut kommer jag att jag nå fram. Gårdagens matintag var ett steg bakåt (kaffe och läraryrket går väl hand i hand, synd bara att det skall bjudas på så goda bullar också), men träningen på kvällen ett steg framåt. Idag blir istället maten bättre och istället för bulle/kaka gjorde jag en stor och härlig fruktsallad till eftermiddagskaffet. Ett steg framåt och en god ersättning.

En helg med studier väntar. En helg utan min älskling och en helg där jag redan nu vet att jag riskerar att ersätta min längtan efter kärleken med mat. Men att våga säga nej, våga hitta ersättningar och istället träna är vad jag ska göra för att lyckas dra åt handbromsen så jag inte bara rulla ner för backen.

Here I come!