torsdag, februari 01, 2007

Skratta eller gråta?

Av ren nyfikenhet så sökte jag lite för att kolla hur många som länkar till min blogg. Hittade då till en blogg som hade skrivit ett inlägg om min blogg. Bara ett litet inlägg där hon skrev att hon fick smått dåligt samvete när hon kikade in här. Kommentarerna till hennes inlägg var i stil med "vadå besatt", "ätstörningar", "trist liv" m.m. Och många refererar till dem själva då de haft ätstörningar och någon skrev "hoppas att hon fattar tillslut?".

Vad är det jag ska fatta undrar jag bara.
Att jag har ett betydligt roligare, givande och mer livligt liv nu än någonsin innan? Att jag mår bättre och känner mig snyggare än vad jag någonsin har gjort?
Men det viktigaste för de som läser är väl att inser att den som skriver här inte är någon underviktig flicka som försöker banta bort sig. Nej, jag har varit överviktig (ligger idag på normalvikt men har fortfarande en hel del att ta på), vet vad jag gör, känner efter hur jag mår, jag bantar inte - jag har lagt om mina vanor (eller försöker) och jag unnr mig saker när jag känner att det är lämpligt.

Vet inte varför jag bryr mig så mycket om de där kommentarerna egentligen, men jag är väl mest förvånad över hur folk kan se på saker och ting.
Men vad säger ni? Verkar jag besatt? *skrattar*

15 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, Abbas fiskbiffar är kanon. Gott, och går snabbt att bara ta fram och steka.

Anonym sa...

Nej, inte besatt kanske. Men jag förstår också sådana som reagerar när du t.ex lägger upp bilder på en normalviktig du och skriver att du ser tjock ut.

Men det är också svårt och fel att uttala sig om någon man inte känner! att förutsätta att någon har ätstörningar...

Men besatt? Svaret är alltså: nej, så tycker inte jag det har verkat av det jag läst!

Anonym sa...

Din sida är kanonbra...Du är inte besatt..Jag är in på din blogg nästan varje dag..får insperation :)

Jag ligger oxå på normalvikt..men har en del att ta på..och ibland när motivationen inte är på topp..går jag alltid in på din sida..så kommer den tillbaka.

Lina / hallonmums på FL

Anonym sa...

Jag tycker inte alls att du verkar besatt. Jag vet precis hur jobbigt det är att kämpa med dom där sista kilona och att försöka bibehålla sin vikt. Och att du inte skulle ha nåt liv/trist liv är ju bara löjligt. Den här bloggen är som jag förstått det till för att i stort sett bara skriva om mat/vikt/träning, så du lär ju inte dela med dig alls av många saker som händer i ditt liv just här. Så det tycker jag inte att dom kan uttala sig om. :)

Bry dig inte om alla trista kommentarer! Jag gillar din blogg och läser den dagligen!

Kramar!

Anonym sa...

Nej det är klart att du inte är besatt. I så fall kan man lika gärna ifrågasätta de som har en modeblogg (utseendefixerade shopaholics?) politikblogg (patetiska hobbypolitiker utan ambition?) eller de som har bloggar som bara handlar om dem själva, där de lämnar ut ALLT inklusive bilder på familj och vänner, nakna småbarn etc (egocentrism, någon?).

Jag tycker att folk borde läsa de bloggar de är intresserade av, känner man att en viss blogg inte har något att ge en personligen, men så sluta ödsla tid på att läsa den då!

Keep up the good work Jessica!

Elca sa...

Om du är besatt innebär ju det att vi alla som försöker leva ett mer hälsosamt liv är besatta. Typ. Men jag håller med vissa övriga, det blir lite snett när man är nere på normalvikt och kämpar för att gå ner ännu mer - även om jag själv gjort precis samma sak tidigare (då när jag var normalviktig). Jag vet med mig att jag går över gränsen ibland, däremot, inte så att jag slutar äta eller så, men att jag hänger upp mig för mycket på resultaten och deppar ner mig för det, och det är ju inte nyttigt det heller...

Hur som helst: ta inte åt dig av det där.

Anonym sa...

Dessa kommentarer grundas på avundsjuka! Jag tycker inte du verkar det minsta besatt. Och läser man vad du äter så är det ju inte anorektiskt lite utan bara hälsosamt. Och du får för allt i världen inte sluta blogga! ;)

Anonym sa...

*SUCK* Jag blir så ledsen av att se/läsa/höra sånt där. Folk som ska kommentera saker och racka ner på andra. Låt dem hållas. De vet inget om dig mer än det du skriver här och ska av det bilda sig en negativ uppfattning. Håller med Karolina, det baseras på avundsjuka! Jag tycker du är toppenduktig och har en rolig blogg att läsa! Som anneli skrev här uppe så är den ju inriktad på just hälsa och du har då valt bort att skriva om en massa annat jox, kommer man hit för att läsa dina allra innersta tankar om dina allra bästa vänner kanske man blir besviken, men det må väl vara hänt? Jag tycker du är bra jag!
Och inte besatt.
Kram!

Theresia sa...

du är bara söt och tycker om tahimat. that´s it ;) hoppas du smakade på glassen idag. mumsig. kram

Anonym sa...

de där människorna dör säkert utan chips varje fredag. håller med elca; så alla som försöker äta mer grönsaker och motionera är besatta eller? tror nog vi är rätt många som är besatta i så fall.. gillar din blogg och läser nästan varje dag :)

Cecilia sa...

Du skämtar eller hur?!!! Du är ju jättehälsosam och har som sagt tagit tag i ditt liv och kommit till din normalvikt. Det är som du vet inte lätt att lägga om sina vanor och när man gör det så blir man lite "besatt". För man måste tänka på det man äter och hur mycket man tränar, för det har man inte gjort innan. Tror ibland att avundsjuka människor tar till och säger att folk som tar tag i sina mat- och träningsvanor har matstörningar, för att de inte pallar de själv!

Din sida är jättebra! Du äter mycket bra mat, samtidigt har du ett liv!

Ursäkta föredraget, men jag blir så arg på sådana människor.

Ha en bra helg!
Kram!!

Cecilia sa...

Förresten hur ser man vem som har länkat till sin blogg?

Dennis Alexis Hellström sa...

Jag är lika "besatt" av vikten.
Men det är bra att ha mål. Och att skriva om det i en blogg ger ju extra stöd och vilja. Så skit i vad folk tycker.

Anonym sa...

Jag håller med dig. Jag har ett antal kilon att gå ner och jag har satt min målvikt på 57 kilo. När jag väger 60-65 kilo är jag smal men jag har fortfarande inte nått mitt mål. Min "kamp" till mina 57 kilo kommer jag att skriva om även då jag väger 60 kilo.
Ibland mår man inte bra, ibland känner man sig fet, usel,ful, nervös, svag. Ibland känner man sig stark, snygg, smal, bäst osv. Så är det.
Det är så lätt att missförstå och tolka varandra fel.

Jag gillar din blogg och den är verkligen inspirerande.
Kram

Cecilia sa...

Du har väl inte blivit ledsen av detta och slutat blogga? Då skulle jag bli mycket ledsen jag gillar din blogg!