Små, små ord av kärlek...

Åh! Ibland blir man bara sådär jätteglad!
Efter att ha pratat med pojkvännen på telefon som varit på semester i en dryg vecka blev jag helt plötsligt sååå motiverad till att bara träna för fullt!

Önskar så att jag kunde springa hur långt som helst... har haft så många drömmar och hur det verkligen känns att bara springa och aldrig bli anfådd eller få slut på energin. Tänk om man hade det så?

I allafall, jag är verkligen så motiverad till att köra stenhårt just nu! Vill så gärna se en förändring på vågen och på måttbandet nästa måndag. Men det dumma är ju som sagt att energin helt plötsligt inte räcker så långt som jag vill nå. Hade det inte varit för hemtentan som kommer ta ett par timmar imorgon skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bara gå och och gå, gå, gå HELA dagen! Kanske är på tiden att slå mitt stegrekord på en dag snart? 31.300 steg ska räknaren passera...